Rasmus Frederiksen

Du är min molnillusion,

du är min kärleksillusion,

du är min livsillusion,

fast på riktigt.

Jag vaknar aldrig på morgonen,

för jag ligger så tryggt bredvid dig där.

När du ska gå och lämna min säng vill jag bara dra dig tillbaka,

tillbaka till vår bubbla där, där vår existens hägrar.

När jag sitter på tåget och du ligger hemma och sover,

vill jag vända tillbaka och ligga där bredvid dig.

Se på dig, hålla din hand och låta dig hålla om mig.

Jag älskar att se dig sova, ditt småleende med dina armar omkring mig.

Har jag blivit beroende av dina dina trygga armar runt mig?

När jag har en dålig dag dyker det upp ett gulligt sms & hela min dag är räddad

& tänk, när jag kliver av tåget och ser dig en bit därifrån vetandes att du väntar på mig,

mig av alla tjejer, av alla blonda, smala, perfekta tjejer, så väntar du på mig och ingen annan.

En gång frågade du mig hur mycket jag älskar dig,

faktum är att jag inte kan uttrycka mig nog,

för att göra min kärlek till dig rättvisa.

Jag älskar dig.