Tröttheten besitter min kropp,
efter att kraven och stressen gjort sitt.
Jag stressar även i mina drömmar,
för att hinna fram och lyckas.
Fånga in mig i ditt universum
och låt mig ligga stilla där.
Ibland behöver jag inget mer.
Jag saknar alla de där fina grejerna som gör att vardagen blir så där härlig.
Sitta på Madrix och fika och prata om allt mellan himmel och jord (Madrix är världens mysigaste café i Hlm), att gå på bio (älskar den mysiga känslan som biosalonger har!), sitta framför ett avsnitt av Grey's anatomy med en vän och snyfta ikapp.
J a g s a k n a r d e t.
Lund känns som ett fiasko ibland. Kan inte rå för det.
Och nu sluta min datorknapp fungera. Åh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar