-Då fångar jag dig
Kärlek gör mig rädd ibland när man tänker på hur tiden kommer att kasta omkring en i flera orkaner. Några går man ur starkare och vissa går man svagare ur.
Vad är det som gör mig rädd egentligen? Ibland är det känslan av att vara helt utmattad och trött när man lägger sig tillrätta i personens famn och känner hur du kan andas ut och sakta somna, eftersom det är så konstigt lätt att slappna av i personens famn. När du sedan kisar med ögonen upp mot personen och ser konturerna av ansiktet följa skuggorna på väggen och du känner i hela magen hur mycket du älskar personen.
Det är när du frågar dig själv var du är om ett år, om du är kvar i personens famn eller kommer personen att vara borta, någon annanstans, med någon annan i sin famn, som jag blir rädd för kärleken. För vad kan skada mer än ett brustet hjärta?
Att leva i nuet är nog det viktigaste som finns, för vad som spelar roll är vad som händer idag. Det är inte vad som hänt eller vad som ska hända om ett år, eller ens imorgon.
Om du ligger i den trygga famnen ikväll, njut av det och se på personen som om han vore ditt allt. Ja, det är okej att säga att personen är ditt allt ibland. För det kan vara så i just den stunden och det innebär inte att de andra i din värld inte räknas.
Så, ibland tror jag också på kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar