Prestationsångest

Jag börjar att oroa mig över skolan i höst. Alla krav och skit.

Vissa klagar på mig när jag säger att jag är trött, för jag har ''ju inte jobbat'', men fyfan vad jag slet i ettan för mina betyg. Alla sena kvällar som man satt uppe och skrev uppsatser eller var nervös inför prov. Så även fast jag inte jobbar i sommar så förtjänar jag nog fan ledigheten ändå.

Samtidigt börjar jag känna pressen inför tvåan redan nu, hur ska det gå? Jag vill ha bra betyg i tvåan för att kunna känna mig nöjd och det kommer att innebära MASSOR av plugg. Massor av plugg betyder att jag kommer få ge upp saker och tid. Det vill jag inte.

Jag ser människor som får jobb, fixar sin framtid, vad har jag för fördelar som säger att just JAG ska lyckas bli journalist? Det kommer att kräva flera års pluggande här i Sverige och om man lyckas - även i utlandet. Ibland önskar jag att jag hade valt ett annat yrke.

För hur skulle en tjej som MOI, som slarvar bort sina grejer, kommer försent, sover bort dagarna, har PMS humör kunna lyckas?

Jag har sån prestationsångest och vill bara åka härifrån för att rensa tankarna. För allt runt mig kväver mig och jag är så jäkla nervös inför mitt aerobicpass imorgon.

Nåja, bonne nuit.